En del, eller rättare sagt, många av de begravningar inom Svenska kyrkan i Malmö,
äger rum i ett kapell och inte i en kyrka.
Anledningen till att man väljer ett kapell framför en kyrka, varierar väldigt.
Det kan vara allt ifrån att alla andra begravningar i släkten varit i ett speciellt kapell och att man då vill fortsätta där,
till att man vill ha det så enkelt och avskalat som möjligt även om det är en kyrklig begravning.
Det kan också vara så att man känner att man kommer närmre,
både varandra och kistan i ett litet kapell, om man inte är så många.
Är man inte fler än tio-femton stycken kan det kännas ödsligt i kyrkobänken när kistan dessutom
står flera meter bort framme i koret i kyrkan.
Vad vill jag då ha sagt med detta undrar säkert några nu.
Jo, att båda typerna av begravningslokal behöver finnas för att det inte finns två begravningar som är lika.
Jag har förstått att det finns präster som tycker att alla begravningar är lika och absolut ska ske i kyrkan.
Men jag accepterar inte att det är så.
Varje person och varje dödsfall är unikt, alltså är varje begravning unik.
Min ambition är att faktiskt se varje kund och lyssna på deras önskemål i alla stegen av processen.
När jag gör det så står det alltid klart för mig att det inte finns någon möjlighet
att alla begravningar inom svenska kyrkan i Malmö ska äga rum i kyrkor.
Så länge alla människor är olika, så måste det få finnas valmöjligheter.
Vid ett sista avsked är det alltid ett tomrum efter den man tar farväl av.
Att då få känna sig fysiskt nära, de som sitter runt omkring, kan göra väldigt stor skillnad.
