Det finns många anledningar till att jag arbetar med hembesök.
På den tiden som jag arbetade som förskollärare, började alltid en inskolning med ett hembesök.
Som en extra trygghet för barnet, möttes vi först i barnets invanda miljö.
Jag ser det lite så nu också.
Jag blir kontaktad som begravningsentreprenör för att vi ska prata om något av det svåraste som finns.
Vad är då bättre än att det samtalet omgärdas av den tryggheten som det egna hemmet faktiskt ger?
Samtalen blir oftast mycket längre och djupare än de brukar bli på ett begravningskontor.
Det blir på något sätt lättare att tala om någon, om man är där denne någon, varit och levt.
Det är så fint när foton plockas fram så att jag får se vem det är vi pratar om.
Jag får en bild på hur denna person såg ut och levde innan jag kom in i bilden.
Ni bjuder in mig i era hem och jag förstår att det inte är ett välkommet besök i grunden.
Men jag förväntar mig heller aldrig att det ska vara välstädat eller dammfritt. Jag kommer aldrig för att döma.
Kakor förväntar jag mig inte heller för det äter jag inte och inget kaffe för det dricker jag inte.
Om jag får ett glas vatten, är jag nöjd och om det finns en hund att klappa ser jag det som en extra bonus.
Så tack!
Från djupet av mitt hjärta tack,
för att ni bjuder in mig i era hem och låter mig få ta del av dessa stunder.
