Askgravlund: Askan hälls i en pappurna och gravsätts anonymt men med namnplakett på en gemensam samlingsplats på kyrkogården.

Askgravplats: Askan hälls i valfri urna och gravsätts i en namnmärkt plats som upplåts i 25 år.

Bisättning: Att lägga den avlidne i kistan och föra den till anvisad lokal i väntan på begravningen.

Borgerlig begravning: För den som inte är medlem i kyrkan eller inte vill ha en kyrklig begravning. Se separat flik.

Bårtäcke: Om man av någon anledning vill välja en enklare kista, finns oftast ett bårtäcke till utlåning i församlingen. Detta ligger över och döljer kistan under ceremonin.

Handblomma/handbukett: Den enkla blomma eller lilla bukett som läggs på kistan i samband med avskedet.

Jordbegravning: Kistan med kroppen sänks ner och gravsätts på kyrkogården.

Kista: Alla kroppar måste läggas i en kista. Detta går ej att välja bort.

Kistdekoration: De blommor som ligger på kistan under begravningsceremonin. Notera att man inte får ha kistdekoration om man använder bårtäcke.

Kistlund: Kistan gravsätts utan särskild markering av platsen. Namnplakett kan sättas på en gemensam samlingsplats på kyrkogården.

Kremation: Kistan med kroppen bränns och askan hälls över i en urna.

Kyrklig begravning: Hålls oftast i kyrka eller kapell. Officiant är en präst.

Minneslund: Askan hälls i en papplåda och gravsätts anonymt på särskild plats på kyrkogården.

Officiant: Den som utför, håller i, själva begravningsceremonin.

Programblad/agenda: Papper med ordning och eventuella psalmtexter står utskrivet. Vid kyrklig begravning ersätter detta psalmboken.

Själaringning; är en gammal tradition som innebär att man ringer i kyrkklockorna i samband med dödsfall.
Vid själaringning är kyrkan öppen för den som vill komma in och sitta ned en stund eller tända ett ljus.
Vanligtvis en vardag.

Svepdräkt: De kläder som den avlidne har på sig i kistan. Antingen sina egna kläder eller en enkel traditionell vit skjorta med långa ärmar.

Tacksägelse: innebär att den avlidnes namn läses upp i gudstjänsten och att ett ljus tänds som en symbol
för hopp om evigt liv. Vanligtvis en söndag.

Urna: Om kroppen kremeras måste man ha en urna till askan. Undantag om gravsättningen ska ske i minneslund.


Löv med droppe
Löv med daggdroppe. Foto: Karin Troell